El, ljus, värme och stål

El, ljus, värme och stål

Tre fjärdedelar av värmen och en dryg tredjedel av elen i Finland produceras på samproduktionsanläggningar. På dessa utnyttjas bränslet, bl.a. kol, effektivt och ingen energi går till spillo. Fjärrvärme som produceras på samproduktionsanläggningar är energiproduktion när den är som allra effektivast – och Finland hör till en av de främsta i världen när det gäller detta.

Kolkondenskraftverken som enbart producerar el innehar en viktig roll i den mångsidiga elproduktionen. De har också stor betydelse för att de öppna nordiska elmarknaderna ska fungera. Under torra och kalla år är stenkol det viktigaste bränslet för produktionen av extra el.

Mängden stenkol som importeras till Finland beror på nederbördsnivån i Norden. Under år med mycket regn är importen mindre än under torrare år. Under de senaste 15 åren har importen av stenkol i genomsnitt uppgått till knappt 5 miljoner ton årligen. Importen var som störst det torra året 2003 då närmare 9 miljoner ton importerades och minst det nederbördsrika året 1999 då mindre än 3 miljoner ton importerades. Importens värde varierar mellan 70 och över 300 miljoner euro årligen. Ungefär hälften av kolet importeras från Ryssland. Kol importeras även från Australien, Sydafrika, Indonesien, Kina, Colombia, Polen och USA. Kvalitetskraven på kolet som används i stålproduktionen är strängare än i energiproduktionen. Stålindustrin är därför i huvudsak beroende av importen från Australien och USA.

Oftast är det ekonomiskt mer lönsamt att transportera kol från ett dagbrott med rikliga fyndigheter med sjötransport från andra sidan jordklotet än att utnyttja små kolfyndigheter som ligger djupt nere i marken, men som geografiskt sett är närmare till hands.

I Finland är det Pohjolan Voima, Fortum och Helsingfors Energi som använder mest stenkol i energiproduktionen och Rautaruukki inom industrin.