Kol och växthuseffekten
Man ska inte förringa nackdelarna med kol, även om det finns en lagstadgad effektiv reningsteknik för rökgasutsläpp. Utsläppsgränsvärdena för stenkol ligger på samma nivå som för övriga bränslen. Flygaskan som bildas i rökgasreningen genom avskiljning med elektrofilter används bland annat vid vägbyggen och schaktningsarbeten. Det största problemet är koldioxiden (CO2) som bildas vid förbränningen av kol. Det görs omfattande satsningar på att minska koldioxidutsläppen över hela världen. Metoderna är än så länge endast under utveckling och väldigt dyra. Med dem kan man bränna stenkol på ett sätt som ger betydligt mindre koldioxidutsläpp än den nuvarande metoden.
Stenkol innehåller små mängder tungmetaller. Dessa utfälls effektivt i avskiljningen av partiklarna och utsläppet är obetydligt, förutsatt att man följer de europeiska utsläppsgränsvärdena. Kvicksilver, som delvis frigörs i gasform, är ett undantag. Mängderna kvicksilver är små, men de kan ha betydelse med tanke på den långväga spridningen. Forskning pågår om hur man kan minska utsläppen av kvicksilver.
Vid förbränning av stenkol bildas inte enbart rökgaser (CO2, NOX, SO2, partiklar) som släpps ut, utan även fast avfall, som till största delen består av flygaska som avskiljs med hjälp av elektrofilter. De sura utsläppen kontrolleras på avsvavlingsanläggningar, med hjälp av förbränningstekniken ”Low NOx” och katalytiska avskiljare.
En del av avfallet som bildas kan utnyttjas bland annat i schaktningsarbeten. Partikelutsläppen samt svavel- och kväveoxidutsläppen kan minskas betydligt genom olika luftvårdstekniska lösningar. I de västerländska industriländerna har man tillgång till tekniker som kontrollerar de största skadeverkningarna. Koldioxiden som förstärker växthuseffekten är dock fortfarande ett stort problem. Ett varmare klimat påverkar både ekosystemet och organismernas – även människans – liv på många sätt.
När man utvärderar miljöpåverkan från energiproduktionen måste man beakta inverkan på miljön under hela livscykeln från produktion och transport till förbränning, distribution och avfallshantering.
Det finns inget riskfritt eller ofarligt sätt att producera energi. Befolkningsmängden, den allt högre levnadsstandarden, konsumtionsvanorna och den industriella utvecklingen inverkar på hur energiproduktionssätten förändras. Det räcker inte med att övergå från en energikälla till en annan, utan man måste förbättra energiproduktionens verkningsgrad och utveckla renare produktionsmetoder.